Allt känns så overkligt, hela jag är tom. Jag kan inte acceptera att du åkt, även fast jag stod där på perrongen med gråten i halsen alldeles nyss och såg ditt tåg åka iväg. Jag kan inte göra det, jag vill inte göra det. Jag inbillar mig hela tiden att du kommer hem ikväll, men jag vet att du inte gör det.
2 dagar är det längsta vi varit ifrån varandra, och helt plötsligt blir du borta 6 månader.. sanningen är orättvis och jag orkar inte ens tänka på den.
Jag är världens lyckligaste som har dig, men just nu känns allting trasigt.. Hur ska jag klara mig utan dig Joakim?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar