Jag skulle kunna titta på honom via en dataskärm med dålig kvalité och ändå nöja mig med det.
Men chansen fanns att få åka till honom.. och jag tog den inte. Jag orkar nästan inte ens tänka på att just nu, precis just nu så skulle jag kunna sova under samma tak som honom. Bara att få ge honom en kram eller att träffa honom i 10 min skulle räcka.. men just nu, precis just nu är jag ensam och utan honom
Snälla gör så att tiden går fort.. det gör så himla ont
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar