Det var en hård epok i mitt liv

Sitter här hemma och läser gamla blogginlägg från i våras.. kan ju erkänna att jag både skrattar och gråter åt dem. Det liksom knyter sig i magen när jag tänker på hur jobbigt det var att leva utan Joakim så länge.. hur jag lyssnade på musik långt in på nätterna för att jag inte kunde sova och grät åt disneyfilmer bara för att få ur mig någonting. + att skolan var ganska dryg där ett tag.. BLÄ

Men tur att man kan skratta åt det såhär efteråt.. ibland var jag t.om ganska rolig, hehe.

Längtar efter pärlan!! och självklart alla mina vänner, Love to you!